camillapuckoreinholdsson

Förstår inte att så lite kan göra en så glad. Jag har verkligen inte varit mig själv under den senaste tiden, fråga mig inte varför för det vet inte änns jag. Det kanske är mina hormoner som spelar spel med mig eller något i den stilen. Men nu börjar jag komma på bättringsvägen iaf. Mycket tack vare en påse godis samt en promenad med en mycket kär vän. :)
Att så lite kan göra så mycket. Förstår inte att vi alltid lyckas vända på våra dåliga hormonkriser, och jag förstår verkligen inte varför vi alltid har våra kriser samtidigt. Det är lite komiskt faktiskt, men ändå skönt att inte vara ensam om det när det är som jobbigast. Att ha en där som förstår exakt hur man känner och försöker hjälpa en så mycket man kan. Det kan bara vara att lyssna på vad man har att säga, eller bara vara i ens närvaro, man behöver inte änns ha något att säga tillbaka, det betyder så himla mycket bara att ha lyssnat.