camillapuckoreinholdsson

Jaa, som vanligt under en kväll/natt där jag är uttråkad börjar jag tänka och då blir det att man hamnar här..

Jag förstår inte varför jag bara inte kan glömma, bara glömma och gå vidare. Jag kan verkligen inte glömma, tror ingen har sårat mig så mycket i hela mitt liv. Kanske låter elakt men så är det! Går inte en dag utan att jag tänker på det, jag är trött på det, vill inte tänka på det längre. Men det är svårare än vad jag själv kunde ana, det går verkligen inte. När man äntligen har förträngt det så kommer det upp något som påminner om det, så var man där igen. Så säg för fan inte att jag glömmer fort! Då har du verkligen inte lärt känna mig så bra som du trott. Det värsta av allt är att jag bryr mig verkligen. Jag borde inte göra det men jag bryr mig som fan! Jag förstår verkligen inte varför jag bryr mig, jag borde hata dig, borde aldrig vilja se dig nå mer! Men ändå går jag runt och funderar över hur det skulle vara att träffa dig igen, bara springa på dig på stan eller vad som helst. Hur skulle han reagera? Vad skulle han säga? Vad skulle jag säga?
Det som är mest komiskt är att jag brukar lägga upp ett tal över vad jag skulle säga till dig... men jag vet att jag aldrig kommer säga det till dig, för jag hatar dig inte. Jag skulle aldrig kunna säga något sånt till någon jag inte hatar.

SÅ SÄG FÖR FAN INTE ATT JAG GLÖMMER FORT!!

Men men nog om det innan jag blir förbannad. På tisdag åker vi till Prag! ;D som jag har längtat! Trist att man inte får spela men värt att åka ner dit iaf! Jag längtar som bara den!